Venz

var löjtnant i kejserlig tjänst. Då faderns kusin kapten Wilken 1757 avled utan bröstarvingar erhöll han godset Zubzow. Genom överenskommelse med sin kusin, den barnlöse kaptenen Hans Heinrich på Retelitz erhöll han redan i dennes livstid godset Retelitz och dennes rättmätiga anspråk på länsgodset Venz. Därefter ("reluierte") återfordrade han enligt länsrätt och löste mot i länstaxan stadgad avgift till innehavaren, kammarjunkare von Krakevitz, länsgodset Venz år 1755-1760.

År 1761 köpte han tillsammans med sin svåger Julius Christoph von der Lancken länsgodset Lavenitz av Kammarjunkare Hans Fredrik von Krakevitz. År 1783 köpte han länsgodset Reischwitz av Ryttmästare Barnekow på Ralswyk. Vid sin död efterlämnade den i ungdomen egendomslöse löjtnanten till sina bröstarvingar godsen Venz, Zubzow, Lavenitz och Reischwitz. Hans testamente torde lämna en tidstypisk bild av dåvarande förhållanden (patriarkaliska och feodala) varför följande anföres: Hustrun skulle årligen uppbära 600 Reichsthaler; Hon skulle erhålla något möbler och husgeråd, samt kunde få medtaga två flickor bland godsets underlydande för sin egen uppassning. Vidare skulle godsen Venz och Labenitz som en del samt Zubzow och Reichwitz som en annan del utlottas mellan sönerna (4 stycken då levande). Varje del värderades till 34.000 Rthlr. De söner som icke fingo sig något gods tillottat skulle hava rätt taga med sig från godset vardera en dräng. De två ogifta döttrarna fingo vardera en tjänarinna. Förmögenheten i övrigt skulle delas på så sätt att varje son erhöll en tredjedel mer än en dotter. De två gifta döttrarna hade redan förut erhållit vardera 4.000 Rthlr i brudgåva och 500 Rthlr till utstyr. Skrivarne eller fogdarne på godsen hade erhållit lösenbrev, varigenom de och deras barn blevo befriade från undersåteställning. För att de underhavandes barn skulle erhålla den nödvändigaste undervisningen i kristendom skulle var och en av godsägarne använda 10 Thaler därtill. Vid arvskiftesförhandlingarna fastställdes det att till Venz hörde 4 bönder, 4 torpare, 17 gifta tjänstefolk och 5 änkor. Av tjänstefolket räknades en som skrivare, 9 som drängar, 10 som pigor, 3 som drängpojkar, 2 som månglare, och 12 som inhyseshjon.Två drängar och en piga voro frilösta från den underdåniga undersåteställningen, men däremot var en piga tillköpt för 40 Rthlr från klostret Kubbelkow. Vid lottningen erhöll äldste sonen Rickman Venz och Labenitz, samt yngste sonen Carl Heinrich Zubzow och Reischwitz.

Joachim Christoph (d.y.) von Platens sista levnadsmånader uppfylldes av bekymmer och omtanke om von Platen-ättens och adelsståndets kommande öden samt dess uppfostran till att möta vad en inbrytande ny tid skulle medföra. Nordamerikanska frihetskriget mot England och dess resulterande i 1787 års konstitution samt den ungefär samtidigt inbrytande upptakten till franska revolutionen hade på honom gjort starka intryck. Dessa togo sig uttryck i hans här nedan skildrade tankar och handlingar syftande mot ättemedlemmarnas fostran till dugande tjänare av staten och samhället inom adelståndets ram. Som föregångare till såväl den tyska som den svenska släktföreningstanken förtjäna dessa Joachim Christophs åtgöranden att räddas ur glömskan. De delgivas därför härmed de svenska släktmedlemmarna i förkortad form och i fri översättning från en herr von der Lanckens arbete om ön Rügens historia tryckt i slutet av 1700-talet och förvarad i Berlins statsbibliotek. Von der Lancken skriver: Flera månader före sin död var Joachim Christoph så inåtvänd och sluten till sitt sätt att hans hustru Maria Carolina von Platen från Gurtitz mycket fruktade att något hemligt bekymmer tryckte honom. Men så en dag var han åter vid gott lynne och befallde att 264 stora fältstenar skulle anskaffas och forslas till dungen bakom trädgården. Stenhuggare anskaffades från skilda håll. I dungen bakom trädgården var en glänta, som i mitten höjde sig till en liten kulle. På kullen stod en stor sten, och på den inhöggs följande: "I den grå forntiden uppstod adelståndet genom hugstorhet. Blott genom hugstorhet och god samhällsanda skall (kan) det upprätthållas". Med nämnda sten som centrum restes en krets av 14 stenar och på dessa inhöggos namnen jämte en del förklaringar m.m. på släktens äldsta och grundarna för de olika släktgrenarna.